541.Tor Bonnier SANTA MONICA Calif. Sumac Lane 429 31/1 XXIV Kära Tor, samtidigt härmed sänder jag Dig i rek. den telegrafiskt begärda Engström-synopsis.[1] Givetvis har den icke mer med scenariot gemensamt än att den ger dess personlista så när som på en eller annan biperson samt handlingens gång i huvudlinjen. Accepterar Ni min idé beträffande "rit-film-kombinationen"[2] [–] som jag tror rätt mycket på – så skulle jag vilja råda Er till att så vidt möjligt och så länge som möjligt hemlighålla saken. Eljes kommer givetvis någon annan officin med någonting liknande. Vi är som Du ser kvar i den här hålan. Här är oföränderligt vackert och oföränderligt tråkigt. Jag har skrivit en Solness-film[3] om vilken inspelningschefen behagade yttra: Det är första gången jag läser ett scenario om vilket jag genast kan säga – detta är film. Emellertid hade han ett par anmärkningar att göra, som äro rätt så lärorika. I filmen liksom i pjesen hänger ju mycket på unge Broviks beroende av Solness. "Hur vill ni, säger mr Lehr, att den amerikanska publiken ska förstå det? Finns det någon liten förmåga hos den unge mannen, så går han genast till en real estate[4] och tar en tomt på kredit, till närmaste material-handlare och tar byggnadsmaterial på kredit, till närmaste bank och får ett lån på de båda krediterna – om två månader säljer han huset med vinst och går vidare i ullstrumporna. Solness kan inte lägga ett halmstrå i hans väg. Vidare – hur förklarar ni Solness dominerande ställning. I am indeed a very successful man[5] och jag tror nog att mina yrkesbröder på båda sidor atlanten känner mig men utanför denna lilla krets är jag absolut okänd. Jag tror knappt att min egen chaufför har reda på vad jag är för en fellow. I varje fall struntar han i det." Beaktansvärda synpunkter – åtminstone i Amerika. Förrästen hade han en rätt rolig historia om Maeterlink[6] som för några år sen var här för att skriva film åt Goldwyns. Han skrev sex filmer (med titlar som t.ex. The blue boy) vilka alla blevo refyserade. Sen sökte han upp Lehr och frågade vad de egentligen ville ha. Ja, sa Lehr, vill ni ha en liten vink om publikens smak, så kan jag säga er att den framför allt vill ha a very big lot of love.[7] Men det är ju omöjligt, utbrast M. Eftersom censuren inte släpper fram äktenskapsbrott! Tillsvidare får Solness emellertid vila då de måste köra emellan med någonting lättare efter Sjöströms första som är mycket tung.[8] (Den går dock bra – redan tredje veckan på deras stora heldagsbio i Los Angeles.) Och vad mig beträffar så väntar jag bara på lämplig förevändning för att göra uppbrott. Nå, jag får ju först lov att sluta den nya.[9] Under tiden söker jag fundera ut, vilken av mina mångfaldiga synder det är som kastat mig hit. Säkert någon bland de större. De sista mornarna har jag sökt pigga upp mina domnande livsandar genom att i badbyxor och herrskapets bilkappa köra ned till strand och ta mig ett dopp. Men vågorna är så kollossala och så fylda med sand att jag efteråt måste varmbada för att bli ren. Ett sånt hav! Ett sånt land! Och pelikanerna kackamoja i mitt badvatten. Såna fåglar! Såna människor! O Tor, du lycklige Europé, höj dina händer till åkallan och tacksägelse! Apropos – var är Dina arma förvillade föräldrar? Kanske ha de återfunnit den rätta vägen och befinna sig ombord på Majestic – detta paradis! Jag hade igår brev från Hjalmar Söderberg[10] som bad mig hälsa dem. Kloke Hjalmar Söderberg! Han sa mig i höstas: Jag skulle gärna fara till Amerika men jag skulle aldrig stiga i land. Vi fundera på att resa hem med en Johnsson ångare genom kanalen. Det blir väsentligt billigare – men det tar sju veckor. Och Stina som blir sjösjuk om man blåser på morronkaffet! Faderwell! You[r]s truly HjB Säg inte att du är på Sicilien din jäkel! Maskinskrivet brev. Originalet finns i Bonniers förlagsarkiv. Brevet är skrivet på filmbolaget Goldwyns papper med devisen ”Ars Gratia Artis” kring lejonsymbolen.[11] [1] Se brev 534; telegram, till Bonniers förlag den 9/1 1924, not 2. Filmmanuskriptet till Albert Engströmfilmen har Gösta Werner publicerat i volymen Drottningens juvelsmycke och andra bearbetningar för film, Hjalmar Bergman Samfundets skriftserie, 1992. [2] Bergman hade tydligen tänkt sig någon form av animerad film. Gösta Werner framhåller i sin kommentar till brevet att rit-film-kombinationen ”innebar att kombinera teckning och inspelad film, d.v.s. Albert Engströms teckning skulle (genom övertoning, dubbelkopiering eller annat tekniskt förfarande) övergå i en motsvarande scen med skådespelare. Detta var ett den gången kanske oprövat sätt att berätta, men samtidigt var experiment med kombination av tecknade [- - -] och inspelade personer i och för sig ingenting nytt.” Hjalmar Bergman som filmförfattare, Hjalmar Bergman Samfundets skriftserie, 1987, s 170. Av ett brev från Stina Bergman till systern Greta Bonnier den 24/3 1924 framgår, att Tor Bonnier inte trodde på idén utan till Bergmans ilska krävde, att han skulle ta bort Engströms teckningar i sitt förslag. [3] Denna bearbetning av Henrik Ibsens symboliska drama Bygmester Solness från 1892 var Bergmans och Victor Sjöströms djärvaste satsning på att förmå filmbolaget Goldwyn Pictures att spela in kvalitetsfilm. Både Bergman och Sjöström var vid det laget pressade av att få börja direkta filminspelningar. Sjöström hade dessutom ekonomiska bekymmer, eftersom han bara spelat in en enda film på ett år sedan han kommit till USA. Stina Bergman berättar i brev till systern Greta Bonnier att Victor Sjöström ”sätter nu hela sin lit på Hjalmar, hans ögon hänger vid Hjalmars mun när de tala om film, hela hans varelse ber om hjälp, men det är inte så godt att göra något just under sådana förhållanden. [- - -] Nu håller han på och tittar på Ibsen. Få se vad därav blir.” Uppslaget fick dock, som framgår av brevet, ett snöpligt slut när projektet lades ned. Detta bidrog starkt till Bergmans framväxande avsky för USA i allmänhet och den amerikanska filmindustrin i synnerhet. Filmmanuskriptet har publicerats av Gösta Werner i Drottningens juvelsmycke och andra bearbetningar för film, Hjalmar Bergman Samfundets skriftserie, 1992. [4] real estate eng., real estate [agency], fastighetsmäklare. [5] eng., Jag är verkligen en mycket framgångsrik man. [6] Den belgiske författaren Maurice Maeterlinck (1862–1949). [7] eng., en massa kärlek. [8] Victor Sjöströms första amerikanska film Name the Man/Inför högre rätt, 1923–1924. [9] Syftar på arbetet med det tredje och sista filmförslag Bergman utarbetade i Hollywood. Det hämtade sin intrig från underhållningsförfattaren Edwin C. Booths roman The Tree of Knowledge. Inte heller detta filmmanus kom att spelas in till följd av en oväntad fusion mellan Bergmans och Sjöströms gamla bolag Goldwyn Pictures, Metro Pictures och Louis Mayer Productions till Metro-Goldwyn-Mayer Pictures. Då gav Bergman upp och lämnade med tillfreds-ställelse USA bakom sig. [10] Författaren Hjalmar Söderberg (1869–1941) var bosatt i Köpenhamn. Sannolikt hade Bergman sammanträffat med honom där någon gång strax före avresan till USA. [11] lat., konsten för konstens egen skull. |
|