644. Gustaf Muck Linden

Meran den 26/12 XXV

Högt värderade broder MUCK! Har nyss undfångit ditt välkomna brev av den 20 dennes + ett välsorteradt arkiv bilagor! Tack ska du ha! Tråkigt att du ska ha havt så mycket känning av det onda men har nu ändtligen en liten talgdank tändts i herrar^[1] läkares tillförne något dunkla hjärnkontor så ska väl saken taga en ny och bättre vändning. Ske alltså!

Kassorna i Köpenhamn voro ju ej att klaga på. En måndags kassa om 5300 bör man kunna beteckna som en anständig måndagskassa. Synd att Reymert^[2] skulle schappa. Efter hans återkomst har pjesen uppförts fyra gånger samt kommer att uppföras första torsdag efter nyår. Sen torde den vara slut som aftonstycke men kommer troligen upp på några matinéer och föreningsföreställningar. I Aarhus har den gått^[3] – fast jag vet ej datum – för ”omtrent udsolgt”.^[4] Nu spörjer du Muck Varifrån alla dessa djupgående kunskaper? Orsaken är egentligen en julgås, som vår danska värdinna häromdagen avåt i sällskap med sin gode vän herr Torkild Rose,^[5] vilken givetvis blev grundligt pumpad. Kassorna kände han ej men syntes att stycket vaeret meget godt besögt, och att publicum moret sig storartet.^[6] Så vi ska hoppas att vi har en liten skilling kvar därnere. (Däruppe borde jag ju säga – det är lustigt vad föreställningen om rums-förändringar har svårt att rota sig!) För någon tid sen hade jag brev från en ”teater-man” i K. – kamrer vid Folkan^[7] – och han var verkligen i eld och lågor både över pjesen och Reymert. Det övriga fann han däremot si som så. (Och jag kan inte förneka att Neijendam var dålig!)^[8] Mest glödde han dock för Lange^[9] – ehuruväl en dyster glöd. ”Han burde skydes som en galen hund vis ikke en aerlig kugle vaere for godt for ham.”^[10] Bra rutet, Feddersen! Jag gillar fullkomligt – –

Vidare delar jag helt dina mindre vänliga känslor för vissa medlemmar av den finska nationen. Sickna baksluga rackare! Men det gläder mig att höra dig ryta. Ty det visar a) ett ädelt sinne för ordning och rätt i allmänhet, b) ett dito för specielt vår rätt c) att jordiska lidanden, himmelska helgon samt en allvis teaterledning ej lyckats knäcka ditt mannamod. Lycka till! Jag skulle önska jag kunde ryta en liten liten smula jag med –

Men jag bräker. Jag har ondt i magen. Jag mår illa. Jag har i ett obetänksamt men betänkligt ögonblick lovat att skriva en roman för Svenska Dagbladet.^[11] Hur skriver man en roman för Sv. D.? Med en hand? Med två? Med tårna? Med det huvud, som man för länge sen tappat? Ack min gosse, det finns sämre romaner mellan himmel och jord än filosofien drömmer om. Och så hindrar det mig från att fullborda just det där, som du vill läsa. (Och tack för att du vill det!) Men tålamod, tålamod o fånge i Babylon!

Era resplaner finner jag mycket förnuftiga men något svävande. Hur som hälst – oss vet ni, var ni har åtminstone till midten av februari. Sen är det möjligt att vi också börja bli lite svävande för att inte säga utsvävande – i den mån det kan vara möjligt för personer av vår solida fysiska och moraliska struktur. För närvarande vet jag verkligen ej om vi komma att fara söder eller norrut på vår-kanten. Paris ligger också inom möjligheternas gränser – dock i utkanten. Emellertid tycker jag att vi bör hålla varann au jour med vad vår lugna, manliga beslutsamhet så småningom kommer att kläcka fram i dessa hänseenden.

Och nu önskar jag Eder, min gode Muck och min vackra Olga (Olga är givetvis också god men dels sätter kvinnan, omoralisk av naturen, större värde på att vara vacker, dels bör man variera konfekten) alla såväl tänkbara som otänkbara goda håvor under 26! Till förra sorten räknar jag då främst, hälsa, välstånd och inbördes sämja. Till de senare: skicklig och älskvärd teaterledning, läraktiga och genialiska skådespelare, snillrika, habila, produktiva teaterförfattare, teaterkritici som förstå teater, med flera angenäma företeelser, vilka visserligen äro för den mänskliga tanken i det närmaste ogripbara men som – vem vet? – kanske rätt vad det är dimpa ned från en bättre planet hinsides själva hinsides.

Låt oss hoppas!

Och framför allt: Må så godt och tappa aldrig sugen! Det sista är det yppersta av alla bud –

Många hälsningar till er båda och HEJ!!

Er tillgivne

HjB

Det är ju bra ordnadt med Skådebanan och kan den utsträcka turnén till tre månader, så bör det ju kunna bli en slant i alla fall. Stenström^[12] skrev verkligen 50, vilket alltså helt enkelt var ett skrivfel. Belopphets rel. storhet förvånade mig nog, i synnerhet som den gode mannen livligt beklagade att nödgas bjuda ett så ringa honorar. I tankspriddhet har han då kluttrat dit 50 för att lindra svedan i sitt eget bröst – eller mitt.

Apropos pängar – vill du vara hygglig och inkapsla min snöda men omtyckta Mammon i någon av stadens solidare banker tills vidare. På giro eller hur du tycker bäst. Jag behöver dem inte under den närmaste tiden och jag har funnit att pängar som man inte behöver under den närmaste tiden, må bäst av att hålla sig på ett visst avstånd från kära husse.

Maskinskrivet brev. Originalet finns i Musik- och teaterbiblioteket.