751. Stina Bergman Monte Bello 3/4 [1927][1] Kära du, jag ligger alltjämt till sängs ō lär väl få fortfara några dar. De bevaka mig som om de trodde jag tänkte ta livet av mig (bl.a. ha de tagit ifrån mig mina nagelpetare!) ō då ligger jag ändå from som ett lite lamm i min säng. Mina krafter ha dock tilltagit ō jag är mindre ”skälvig” – som du ser skriver jag nästan skönskrift! – ō vore inte den rysliga klådan, skulle jag inte klaga. Den håller mig vaken hela natten fast sjuksköterskan[2] då ō då baddar mig med menthol-sprit ō talk. Hur är det med din egen klåda?[3] Mina böcker ha kommit från Berlin till K efter vad Feddersen[4] skriver. Den snälla människan besvär mig att ta in hos honom då jag lämnar Monte Bello – ō då har jag ändå beredt honom så mycket besvär. Maken till den finns inte. Nej, nu ajjö för idag. Syster säger att jag bums ska krypa ned. Hälsningar! [Tillskrivet upp och ned på kortets första sida:] Jag bifogar ett ofullbordadt brev från Berlin. Det är dock av föga intresse.[5] Handskrivet korrespondenskort. Originalet finns i Stockholms universitetsbibliotek. Skrivet på kort med Hjalmar Bergmans namn i tryck. [1] Brevet är osignerat. Det utgör nummer 25 i den svit av bevarade brev som Bergman skrev till hustrun Stina under perioden oktober 1926 till april 1927. Se brev 694 till Stina Bergman omkring den 15/10 1927, not 1. [2] Bergmans tillstånd var till en början så dåligt, att han enligt almanackan erhöll en egen sjuksköterska, när han kom till Monte Bello. [3] Den medicinska termen för klådan fastställdes till sist som skabb. [4] Teaterkamrer Valdemar Feddersen, som troget bistod Bergman under hans många gånger kaotiska besök i Köpenhamn under 20-talet. [5] Avser sannolikt brev 748 till Stina Bergman den 27/3 1927 med forts. den 28/3 samt den 8/4 1927. |
|