773. Johannes Edfelt [Segelholmen augusti 1927] Spleen, sa du gosse![1] Hur kan en person, som låter sin fantasi lättsinnigt tumla med begreppet skaldjurskniv, hur kan en så sardanapaliskt[2] njutningslysten individ uttala det heliga ordet spleen? Vänta tills kräftan kniper dig i stortån, min bror! Själv befinner jag mig på min isola, isolerad andligen av mitt arbete, kroppsligen av mare balticum[3] eller del därav. (Mitt korta sta-besök orsakades av beblandelse med film, radio och teater.[4] Synderna äro många, sorgerna fler.) Principiellt har jag intet att invända mot förslaget att under övliga former intaga en del vått och torrt. Praktiskt taget måste vi uppskjuta saken, tills någon gud hävt min dubbla isolering. Mera längre fram! Din HjB Maskinskrivet korrespondenskort. Originalet finns i Bonniers förlagsarkiv. Skrivet på papper med Hjalmar Bergmans namn i tryck. [1] spleen, eng., mjältsjuka, melankoli. Återigen axlar Bergman med viss ironi den uppmuntrande mentorns mantel. [2] sardanapaliskt – uttrycket föll sig naturligt för Bergman, som vid den här tiden fullbordat novellen ”Sardanapal”. Se brev 768 till Märta Lindqvist den 8/8 1927. Sardanapalus en mytisk kung, vars namn är en förvrängning av Assurbanipal. Denne var den mäktige siste härskaren över Assyrien 668–ca 627 f. Kr. Den legendariske Sardanapalus var enligt den grekiske historikern Ktesias av Knidos känd för sin lastbarhet. [3] mare balticum, lat. namn på Östersjön. [4] Det är något osäkert vad Bergman syftar på, men sannolikt är det filminspelningen av En perfekt gentleman i Råsunda och förhandlingar om En skugga för Radioteatern, som gavs den 7/9 1927. Se brev 769 till Julius Rabe den 16/8 1927. Per Lindberg satte i oktober upp Porten på Klubbteatern vid Dramaten. |
|