832. Tor Bonnier Firenze 18/3 XXIX[1] Käre Tor, tack för ditt brev av den 14 dennes! Det käns skönt att någon gång få en fläkt från varma norden! I morse var Arno åter grynig, natten lång sjöng telefontråden samt trädgårdskatten. (Ändå betalar jag 15 lire i månaden för att han ska sova i en källare om natten.) Nå – jag vill inte heller förtala mitt kära Firenze. De sista åtta dagarna ha skänkt oss rätt mycken vårluft. Men som jag har den vanan eller ovanan att städse bo i furstliga palats (undantagandes då Segholmen) med djupa mörka fäst-salar, källarvalv av hemsk utsträckning samt därtill höga torna på vilkas krön man kan dö medsvepande i en sista brusten blick den bleknande dagern över ett förblödt och förrådt färdenerike – – – – ja, skulle du inte som den svenske Emilio Treves[2] du är kunna skapa någon liten Gabriele av mig? Eller åtminstone en Sem Benelli?[3] Sirru, vi skulle kunna koka många kålrötter samman, bara vi la manken till![4] Känner du till Ugo Ojjeti?[5] Han är nu en gammal man, senator, Maurizius-riddare, kanske rent av Anunziata,[6] men skriver alltjämt som en tjugufemårig student – [7] tjugufemåring, som ena dagen har ett intimt samtal med Leo XIII,[8] den andra äter[9] frukost med Anatole France,[10] den tredje (kronologien är idealisk) ligger han på magen i en skyttegrav med Cadorna,[11] den fjärde spelar hen tennis med kung Alfons,[12] den fämte hör han drottning Margherita[13] diktera ett brev, den sjätte är han tillsamman med Voronoff[14] och Steinach,[15] den sjunde träffar han Garribaldis änka på Caprera,[16] den åttonde visar Musolini honom sitt arbetsbord i palazzo Chigi,[17] den nionde dinerar han i London med gamle token Fritzi Hohenlohe,[18] den tionde hjälper han till att bära ned stormästaren Carduccis[19] kista, den älvte har han ett intressant samtal med Eleonora Duses[20] mor beträffande flickans debut, den tolvte träffar han Fortuny,[21] den trettonde Marcel Proust,[22] den fjortonde Gorki,[23] den femtonde Victor Emanuel[24] och hans pojk, den sextonde Einstein,[25] den sjuttonde letar han reda på Dantes hus i Rifredi, [26] den artonde talar han med Briand och Streseman,[27] den nittonde med papa Sarto,[28] den tjugonde med Lloyld George,[29] den tjuguförsta med Papini,[30] den tjuguandra med ”the smiling”, [31]den tjugutredje låter han Puccini[32] spela första akten av Turandot, den tjugufjärde är han med Guido da Verona[33] i ”La Crusca”[34] den tjugufemte är han tillsamman med Rubinstein[35] och den unge pianisten Consolo, som har att spela Schumanns[36] sol minore: efter några ögonblick lägger jätten Rubinstein sina feta och tunga händer på ynglingens axlar, viskande: Est-ce que vou n’avez jamais aimé?[37] Varpå han suttar undan ynglingen och sätter sig själv till klaviaturet. Ingen betvivlade att tjockisen på sin tid älskat. Ja, Tor, så går tiden och så går också i flera band Ugo Ojjettis ”Cose viste”. Jag vill bara säga dig en sak – de äro rent av otroligt underhållande!!! [38] Naturligtvis kräva de en viss grad av kultur för att helt kunna avnjutas, men jag tror ändå att ett urval kunde vara något för oss. DÄRFÖR, BEGRIPER DU att han skriver så skojjigt också med goda lustigheter på varje sida så det blir en fin-fin plum-cake tillsist! Om du inte känner honom själv och vill ha ett råd så fråga A.Ö.[39] – jag kan inte tro annat än att han känner honom rätt väl. Om jag inte misstar mig, så bor gubben – nu 86-årig – alltjämt här. (Han har bland annat* charmanta beskrivningar från prinsessan Math[i]lde Buonapartes[40] mottagningar i Rom, då han själv ännu var lovande yngling – och då Hyppolyte Taine[41] förgäves sökte komma in i de napoleonska salongerna.) Alltså, Tor, sedan jag nu betydligt utsvävat på mina nätters fält – om du din försiktige djudedjävul (ursäkta jag stavar visst oriktigt)[42] önskar dig behag i livet så lär dig italienska och skaffa dig en magkattarr eller liknande och inköp Ugo Ojjettis sex delar ”Cose Viste” Milano, Fratelli Treves, tag dig en skön säng, ligg däruppå vid öppet fönster, ifall sådant medges, och läs denne Ugo, som verkligen har något att komma med, begriper du. Hans brokighet är ju alldeles förbryllande. Ty i ena uppsatsen sitter han och tyder palimpsester[43] med nuvarande påven, [44]dåvarande chefen för Ambrosiana[45] – i andra uppsatsen är han själv med som namnvittne vid vapenstilleståndet med Österrike.[46] Jag säger uppriktigt – jag är nu till [47] 47 eller 48 år kommen – eller är det kanske ännu mer – jag säger dig Tor, att denne U.O. i (ej alltför stora doser) kommer att förtrolla svenska folket. Ty han har något svenskt i sig. En humor, som kan påminna om Engströms eller Hazzes.[48] Ger du mig något som hälst uppdrag inom allra närmaste framtiden, ska jag försöka få gubben fatt. Eljes får det väl gå på andra vägar. Beträffande min novell-samling som du till min stora glädje ej stälde dig emot, [49] ville jag gärna föreslå följande noveller Sardanapal (p. Sv.D.) Kärlek genom ett fönster. (Idem) Den andre (B.V.T.) Jesus (Berlingske, Vossiche: Wiener J,) och som jag tror trots Fogelquists[50] religiöst indignerade protest även införd på efterkälken i D.N.s ”PINGSTNUMMER”. Holofernes, en äldre men rätt bra sak – må vi hoppas – som för cirka femtom år sen av Hv.8 D. i Göteborg belönades med 500 kronor. (Jag undrar just när B.V.T. så där på en rak arm räckt mig fem hundra? Sällan – [)] Nu komma vi till novellen: O Libanons cedrar därefter Kan ni bota mig doktor? Slavar. (av i år eller rättare föörra året – publicerad som de flesta hos några av era konkurrenter, för ni vill ju aldrig ha något av mig, men – men jag måste ha något att sitta en dag och titta på solen och dess förändringar, så där kamma ni noll.) Ett Lejon berättar. (Den ska du själv läsa för den lär dig något.) En ny prästkappa. (mins jag ej.) Befall, Karolina, befall! (roande! Folknöje! Rekommenderas! Billig i förhållande till såväl kvaliten som karolina! Köp!) Friarne på Rockesnäs. (Fin sak, man kunde nästan tro att det vore en äkta Lagerlöf.[51] Men priset är betydligt billigare.) Markurells död – min egen. (Slut fanorna, mine herrar, – det är min egen död – slut kjortlarna, mine damer.[)] Ser du, det är allt och möjligen skulle därtill komma Den hycklande familje[n] (Wiener Journal) samt Labyrinten (D.N.[)] och De Fyra Årstiderna B.V.T. (den höll Mojje[52] på med in i det sista att sätta i scen, ropade sina befallningar till höger och vänster – men den gången löd honom ingen.) Av dig föreslagna 16 ark är givetvis maximum. I fråga om en sån här samling är det ju dock[53] relativt lätt att bestämma volymen efter behag – man kan utesluta en eller annan obetydlighet och få rätta sido-talet. Så det klara vi nog, kära du – jesus maria – om vi klarat allt annat. Åh, vet du, jag sover nu så godt med fönstret öppet och Arno sorlande utanför mitt öra (d.v.s. jag har ju två öron),[54] men på poetiska språket heter det ”mitt öra”. Hur som hälst, så undrar jag ibland, då jag vaknar i femdraget, om det ska bli bättre någonannanstans. Hej på dig! Hjärtligaste hälsningar till dem du haver kär! Din HjB *Ja, det hör nu inte till hans nuvarande bostad! [Handskrivet tillägg vid sidan av första sidan samt upp och ned kring datumangivelsen:] Jo det var det jag ville säga: på grund av mina furstliga vanor bibehålla mina rum länge en kyla, som endast kan övervinnas av en varm vattenpåse på magen. Denna kautschuck-säck – som i inköp ställer sig tämligen dyr, men som varar livet ut samt ofta kan ärvas (ifall man vill) är snart sagdt det enda njutningsmedel av värde, jag påträffat.[55] Maskinskrivet brev. Originalet finns i Bonniers förlagsarkiv. Skrivet på papper med Hjalmar Bergmans namn i tryck. [1] Orts- och datumangivelsen är handskriven. [2] Emilio Treves, italiensk förläggare. [3] De bägge italienska författarna Gabriele D´Annunzio (1863–1938) och Sem Benelli (1877–1949). [4] Här har börjat tillfogat vad som angives som handskrivet tillägg i slutet av brevet. [5] Ugo Ojetti (1871–1946), italiensk journalist och författare, som samlade sina artiklar – kåserier och essäer – i sex band under namnet Cose viste 1923–1934. I brevet ger Bergman förtjust smakprov på vad dessa porträtt av historiska och samtida, mer eller mindre välkända personer kan erbjuda för pikant läsning för att egga Tor Bonnier att ge ut verket i svensk översättning. Någon sådan kom dock aldrig till stånd. [6] S.Mauriziusorden och Annunziataorden, dynastiska italienska ordnar. [7] Överstruket oläsl. ord. [8] Leo XIII (1810–1903), påve från 1878 till sin död. [9] Överstruket oläsl. ord. [10] Anatole France (1844–1924), framträdande fransk författare. Mottog 1921 nobelpriset i litteratur. [11] Luigi Cadorna (1850–1928), greve och överbefälhavare för ital. armén under Första världskriget. [12] Alfons XIII (1886–1941), kung av Spanien 1886–1931, då den andra spanska republiken utropades. [13] Margherita (1851–1926), drottning av Savojen, Kung Victor Emanuel III:s gemål. [14] Serge Abrahamovitch Voronoff (1866–1951), fransk kirurg av rysk härkomst. Känd för sina kontroversiella försök att med transplantation av vävnad från aptestiklar söka påverka den manliga könsaktiviteten hos män. [15] Eugen Steinach (1861–1944), österrikisk fysiolog och läkare. Mest känd för sina sexualfysiologiska studier. [16] Giuseppe Garibaldi (1807–1882), ledande italiensk frihetskämpe i kampen för Italiens enande. Han kom ursprungligen från ön Caprera utanför Sardinien. [17] Palazzo Chigi, 1500-tals palats vid piazza Colonna i Rom, residens för Italiens premiärminister, vid den här tiden för diktatorn Benito Mussolini (1883–1945). [18] gamle token Fritzi Hohenlohe, (bokstaven n i namnet tillskriven med blyerts) torde avse Friedrich Wilhelm, furste av Hohenlohe-Ingelfingen (1746–1818), preussisk general under Napoleonkrigen. [19] Giosuè Carducci (1835–1907), italiensk författare. Carducci uppfattades som nationalskald tack vare sin diktning kring Italiens enande. Han mottog 1906 nobelpriset i litteratur [20] Eleonora Duse (1858–1924), världsberömd italiensk aktris. Inte minst känd för sina tolkningar av Ibsens kvinnogestalter. [21] Mariano Fortuny y Madrazo (1871–1949), framträdande spansk formgivare på modet. [22] Marcel Proust (1871–1922), fransk författare, framför allt känd för verket À la recherche du temps perdu/På spaning efter den tid som flytt, en romansvit i sju delar, 1913–1927. [23] Maxim Gorkij (1868–1936), rysk arbetarförfattare, vars verk betecknas som social-realism. Hans kanske mest kända verk är den självbiografiska trilogin, Min barndom. Ute i världen. och Mina universitet. [24] Med Victor Emanuel avses sannolikt den samtida italienske kungen, Victor Emanuel III (1869–1947). [25] Albert Einstein (1879–1955), världsberömd teoretisk fysiker, mest känd för den speciella resp. den allmänna relativitetsteorin, för vilka han 1921 erhöll nobelpriset i fysik. [26] Dante Alighieri (1265–1321), en av världslitteraturens stora. I första hand känd för sin Divina Commedia/Den gudomliga komedin, fullbordad omkring 1320. Rinfredi ett kvarter i Florens. [27] Aristide Briand (1862–1932), fransk politiker och konseljpresident, Gustav Stresemann (1878–1929), tysk politiker och nationalekonom. De båda är kända för arbetet bakom den s.k. Briand-Kelloggpakten, en internationell non-aggressionspakt från 1928–29. Se brev 822 till Anders Österling den 4/2 1929, not 4. [28] Papa Sarto (1835–1914), känd som Pius X, påve från 1903 till sin död 1914. [29] Lloyd George (1863–1945), känd brittisk politiker, premiärminister 1916–1922. Hans viktigaste politiska insats var deltagandet i fredsförhandlingarna i Versailles efter Första världskriget. [30] Giovanni Papini (1881–1956), italiensk journalist och essäist. Bergman ger en livfull skildring av denne i brev 227 till Tor Bonnier den 2/2 1914. Brevet behandlar Papinis verk Un uomo finito / En färdig man från 1912. [31] Med ”the smiling” avses, enligt en brevkommentar av Tor Bonnier, dåvarande Prinsen av Wales, sedermera Kung Edward VIII (1894–1972). [32] Giacomo Puccini (1858–1924), ital. tonsättare, vars sista opera Turandot aldrig blev helt färdigskriven. [33] Guido da Verona (1881–1939), ital. lyriker och romanförfattare, som sådan en av de populäraste under 20-talet. [34] Accademia della Crusca, florentinsk akademi, instiftad 1582 i syfte att värna det italienska ”språkets rykt och ans”. [35] Artur Rubinstein (1887–1982), polsk pianist, känd framför allt för sina tolkningar av Frédéric Chopins verk. [36] Robert Schumann (1810–1856), romantisk tysk kompositör och pianist. Ett ursprungligt felaktigt g har i namnet ersatts med ett korrekt h, infogat med blyerts. [37] fr., Har ni aldrig älskat? [38] Understruket för hand med många streck. Övriga understrykningar i stycket är likaså gjorda för hand med undantag för ordet helt. [39] Diktaren och italienkännaren Anders Österling. [40] Mathilde Bonaparte (1820–1904), brorsdotter till Napoleon Bonaparte och i sin ungdom förlovad med den blivande Napoleon III. Hennes salong i Rom var en samlingspunkt för dåtidens konstnärer och andra kulturpersonligheter. [41] Hippolyte Taine (1828–1893), fransk filosof och litteraturhistoriker, ledamot av Franska Akademien sedan 1878. Bland hans många arbeten kan nämnas Histoire de la Littérature anglaise, i fyra delar, 1864. [42] Några enstaka gånger gör Bergman i sina brev till Tor Bonnier anspelningar på dennes judiska börd. Det rör sig genomgående om en skämtsam jargong, som dock anknyter till ett ofta mer seriöst tidspräglat antisemitiskt fenomen. ”Karl Otto Bonnier och hans familj var Sveriges mest kända judar. Familjen utsattes därför för mer antisemitisk förföljelse än några andra svenska judar”, framhåller Per I. Gedin i sin biografi Litteraturens örtagårdsmästare. Karl Otto Bonnier och hans tid, 2003. [43] palimpsest, sammansättning av två grek. ord med betydelse av ”på nytt” resp. ”skrapa”. Avser en handskrift på pergament, vars ursprungliga text skrapats bort och ersatts med en ny. [44] Påven Pius XI (1857–1939), påve från 1922 till sin död. [45] Biblioteca Ambrosiana, bibliotek i Milano från början av 1600-talet med en betydande konstsamling. [46] Vapenstilleståndet mellan de stridande parterna i Första världskriget ägde rum den 2/11 1918. [47] till tillskrivet för hand. [48] Åsyftar skämttecknaren och författaren Albert Engström (1869–1940) och kåsören Hans Zetterström (Hasse Z.) (1877–1946). Efter ordet humor har Bergman strukit över ett eller ett par ord. [49] Se brev 830 till Tor Bonnier den 3/3 1929, not 4. Av de förslag som Bergman själv gör här, kom aldrig ”O Libanons cedrar” och ”Herr Markurells död” att publiceras i novellsamlingen Kärlek genom ett fönster. Att inte den senare novellen – som Bergman tydligen hade en sentimental bindning till – kom med, berodde på att man inte återfann något manus och hade glömt att den första gången publicerades i Vintergatan 1922. Samlingens urval skedde i allt väsentligt enligt Bergmans intentioner i det här brevet. Det var till sist Stina Bergman som plockade fram de olika titlarna och såg till att texterna sändes till förlaget från olika håll, enligt brev från henne till Tor Bonnier den 18/3 1929. Följande noveller från hennes ursprungliga lista om 20 stycken uteslöts i den publicerade novellsamlingen: ”Holofernes”, ”O, Libanons cedrar”, ”När stygga barn leka”, ”Den hycklande familjen”, ”Herr Markurells död” och ”Labyrinten”. [50] Litteraturkritikern i Dagens Nyheter, Torsten Fogelqvist (1880–1941). [51] Bergman ironiserar över den av honom inte särdeles uppskattade Selma Lagerlöf och hennes väl tilltagna arvoden. [52] Stumfilmsregissören Mauritz ”Mojje” Stiller (1883–1928). Novellen ”De fyra årstiderna” från 1921 var ursprungligen skriven som en filmstory. När den till sist publicerades i novellsamlingen Kärlek genom ett fönster, 1929, ansåg Anders Österling i sin recension, att det ”kommit film” i denna novell. Victor Sjöström kommenterar i brev till Bergman den 29/7 1929 Österlings negativa påpekande: ”Ja, nog är det en upplagd film alltid, och jag tror fortfarande, att det skulle bli en gripande och fin sådan…”. Denna förhoppning grusades dock. [53] Bergman har ursprungligt skrivit dock men korsat över bokstaven d. [54] öron tillfogat för hand. [55] Se not 4. |