98. August Lindberg

Nordomå, Lindesberg den 30/4 09

H.Herr Direktör AUGUST LINDBERG

Stockholm

Fylld af den lifligaste glädje öfver Herr Direktörens utomordentligt smickrande anbud skyndar jag att för Herr Direktörens fötter nedlägga uttrycket för den mest ödmjuka och beundrande tacksamhet! För en person i min anspråkslösa ställning är det ljuft att se sig något uppmärksammad, en uppmärksamhet som jag dock i långt högre grad tillskrifver Herr Direktörens öfverseende godhet än min egen förtjänst.

På samma gång ber jag få säga, att Herr Direktörens förslag vittnar om en ovanlig oförsynthet. Ty att begära att jag skall medverka i herr Ibsens pjeser, då jag själf skrifvit så många verkligt goda stycken, det måste väl ändå betecknas som minst sagdt egendomligt.

Sedan Herr Direktören nu genom mitt vördsamma påpekande fått ögonen öppnade för detta faktum, törs jag väl taga för afgjordt, att repertoaren blir den af mig föreslagna? Är det emellertid så, att Herr Direktören finner herr Ibsens eller någon annans pjeser bättre än mina, vill jag naturligtvis likväl till intet pris visa mig ogin. Jag går in på att dessa stycken uppföras mot det att jag för dem får samma tantiem, som jag skulle fått för mina egna. Däremot gör jag icke något anspråk på att stå som författare på programmet. En man i min ställning får lära sig att icke vara pretentiös.

Mot Herr Direktörens förslag, att jag skulle spela snickare Engstrand^[1] måste jag kraftigt protestera. Har den gode Guden gifvit mig en harmonisk gestalt och icke obehagliga anletsdrag, så var det nog inte Hans mening att Herr Direktören med upprörande smaklöshet skulle förvandla mig till en sådan skråpuk. Nej vi akta våra små för snufva!

Däremot vill jag gärna göra Kreon ^[2] – Direktören vet han kungen – och likaså Margareta i Faust.^[3] Det är också mycket bra stycken och af stora författare. Herr Direktören som hugger hela vinsten får allt lof att tänka lite på, att vi stackars sujetter trakta efter ära. Pantominer gör jag gärna, om jag får uppträda i trikåer.

Som jag nu hoppas att allting är klart mellan Herr Direktören och Hans ödmjuke tjänare, så motser jag vördsammast halfårslön i förskott. Skulle Herr Direktören samtidigt vilja sända lite whisky och några cigarrer, så lofvar jag att inte bråka så mycket. För knusslig har jag aldrig varit.

Herr Direktörens ödmjukaste in i döden tacksammaste tjänare

Hjalmar Bergman

Konstnär.

Är Whiskyn för dyr så går det an med brännvin.

Ödmjukast D.S.

Maskinskrivet brev. Originalet finns i Bonniers familjearkiv.