309. Nils Personne Liljeholmsväg. 4 18/12 XVI Intendenten HHerr Nils Personne Stocksund Med glädje och tacksamhet har jag af teaterchefen erfarit, att herr Personne[1] åtagit Eder prostens roll i mitt stycke. Betydelsen häraf är för stycket desto större som smårollerna i andra akten nu komma att på ett fullt naturligt och öfvertygande sätt ”gravitera” mot centrum – prosten. Med andra ord – Eder starka och auctoritativa personlighet kommer att betydligt underlätta regi-arbetet i fråga om denna rätt kräfvande ensemble. Och hvad den hjälpen under för handen varande omständigheter betyder, behöfver näppeligen kommenteras. Er Waldenström-typ[2] för prosten anser jag synnerligen indikerad. Visserligen började herr W. sin bana som lågkyrklig, men den ståndpunkten har han ju lyckligt passerat och – som jag tror – i rätt hög grad vunnit en prelats värdighet och väsen. Jag ber Eder mottaga uttrycken för min vördnad och tacksamhet Eder förbundne Hjalmar Bergman Handskrivet brev. Originalet finns i Kungliga biblioteket. Skrivet på papper med sorgkant.[3] Nils Personne (1850–1928), karaktärsskådespelare. Personne debuterade 1876 som skådespelare på Gamla Dramaten, där han med tiden gjorde sig känd som skicklig uttolkare bl.a. av Molières rollgestalter. En paradroll var hans beundrade tolkning av Edmond Rostands (1868–1918) Cyrano de Bergerac i pjäsen med samma namn. Personne utvecklade även en rik talang som slagfärdig eller dråplig komiker i roller som Pierre Beaumarchais (1732–1799) Figaro och Shakespeares Malvolio. Under perioden 1898–1904 ledde Personne Associationens arbete vid Gamla Dramaten. Under senare år ägnade han sig åt teaterhistoriska studier som resulterade i det aldrig helt avslutade verket Svenska teatern i åtta band. [1]Nils Personne kom att tolka rollen som Prosten i marionettspelet Dödens Arlekin i en i övrigt av Bergman hårt kritiserad uppsättning. Han vände sig framförallt mot den konstnärligt bristfälliga regi som Karl Hedberg svarat för. Premiären ägde rum den 2/3 1917 och uppsättningen gick endast sex gånger och upplevdes av Bergman som ett bittert nederlag. Av ett tackbrev från Personne den 10/3 1917 framgår, att Bergman uppskattat dennes insats och som ett tack skickat honom den tryckta versionen av Marionettspel, som utkom i anslutning till premiären. Personne hade i sitt brev om sin tolkning av Prosten framhållit: ”Att få ge honom lif blef för mig ett verkligt nöje.” [2] Paul Peter Waldenström (1838–1917), känd väckelsepredikant, som 1864 prästvigdes. På senare år blev han den svenska frikyrklighetens främste ledare. [3] Svärfadern August Lindberg hade avlidit den 18 november detta år. |
|