551. Victor Sjöström New York 28/3 XXIV Kära du, nu sitter jag alltså på tröskeln till Europa, skrivande mina sista ord från amerikansk jord[1] – och vem ska ha dem om inte du?! Först och främst och kanske uteslutande allt annat några ord om resultatet av vårt amerikanska samarbete. Jag tror, att vi misskändt det på ett rent löjligt sätt. Vi? Ja, jag vet inte, om jag inte är lite onödigt hänsynsfull mot dig, min gubbe, när jag säger: vi. Den morgonen, då jag hörde din röst i telefonen säga: Ja vet du, inte är jag ju så värst entusiastisk – den morgonen köpte [jag] min Europa-biljett. Till filmen[2] alltså. Den har en stor och väldigt stark linje: flickans kärlek till pojken. Den måste partout[3] och i alla detaljer framhållas. Det är en kärlek quand-meme,[4] en kärlek utan reson. Pojken växer in i den långsamt, långsamt. Först efter – eller mot slutet av – ”sökscenerna” är han den vuxen. Du tog säkert fel, då du fann dessa scener odramatiska. Det är Eros sökande Psyche[5] och utan tvivel starkt dramatiskt. Men var finner du pojken? Jag är rädd, det blir svårare än att finna flickan. Hans scen inför den döda är slutpunkten på hans växt, hans utveckling. Hans spel skall gå från livlighet till en bundenhet som står i överensstämmelse med dödens bundenhet – därefter i ett våldsamt crescendo i scenerna med Barnard. Glöm inte dessa båda punkter: hon är död liksom denna – hon lever men för mig ohjälpligt förlorad. Kontrasten dem emellan är någonting verkligt att bygga på och får du de rätta skådespelarna kan du därpå nå så högt, stund och omständigheter medgiva. Glöm aldrig att ingenting – vare sig herr Lehrs[6] tankar eller några andras tankar eller någon hänsyn i någon riktning kan betyda ens en bråkdel av detta: hon älskade honom över allting och han nådde denna kärlek just i det ögonblick, då han trodde henne förlorad. Det är en realitet att hålla sig till, under det att box-office-value[7] är på sin höjd en tredje klassens realitet. Låt icke mästra dig på någon punkt, ty dessa människor äro dig i alla hänseenden fullständigt underlägsna – även när det gäller att veta, vad ”den stora publiken” vill ha. Kom ihog min gosse att du inte ska låta mästra dig. Aldrig! Överenskommet? Kanske behövs det framför ”sökscenerna” en text. Jag tror, jag ska försöka ge dig den från Frankrike – det dröjer ju i alla fall en bra stund innan filmen blir klippt. I denna ”Kärlekens Höga Visa”[8] gå alltså de båda unga fram som tvenne blinda med stora, klara ögon. Och se – strax tisslar och tasslar upp omkring dem allt som är lytt och skämdt – på olika sätt, i olika grad – den sjukligt ängsliga modern, den mondäna damen Charlotte med värkande hjärta dövadt av beräkningens veronal,[9] det kalla kärleksfettet Barnard, betjänten med droppar av Calibanblod,[10] den strikta, goda men i sina snäva föreställningar bund[n]a mor Suddaby, hennes döttrar dessa kärlekens vattenmyggor, sonen representant för hjordkärleken, en ungtjur bland ungtjurar, och som primus inter pares[11] i denna häxdans kring The Tree of the Garden: gubben Hardrip Hin Ondes speciella ambassadör vid detta hov och som alltid är fallet med denne potentats envoyéer, fullständigt omedveten om sin mission. Jag tror, du ser, vad den här filmen kan bli. Ifall du skattar s.k. ”sannolikheter” och fruar Lehr lika högt samt din uppgift någon millimeter högre.[12] Vi har havt en mycket lyckad resa, vars huvuddrag du nog redan känner genom Stinas brev till Edith. Frisco var en förtjusande stad och Buffalo ej oäven. Här har mitt amerikanska förlag sändt mig på halsen en ung man, som jag är absolut förälskad i – han är nämligen förälskad i mina böcker och ger mig dessutom den hugnesamma nyheten att av alla årets översättningar går Hamsuns Markens Gröde[13] bäst och min bok[14] därnäst. En massa fina rec har han också gett mig. Så mitt humör är nåsånär. Och som du vet, alltid mildt och fredligt. – Fast kan du gissa, va som händt mig?! Av min sista ”laddning” (I hope you understand)[15] hade jag i handbagaget tillräckligt för landtresan samt återstoden 3!fl! i det poletterade godset. Vid framkomsten visade det sig att alla våra poletterade kappsäckar uppbrutits och de tre avlägsnats. Första gången under mina 25 åriga resor i Europa, Afrika, Asien och tillsist Amerika som jag blivit bestulen. [Handskrivet tillägg:] Burrrur[16] vicke land!
Din HjB. [Maskinskrivet tillägg: Och nu till sist: Tack. Lev väl. Vi ses igen. Hälsa Edith att jag saknar våra ice-cream-sodas och ge mina gudöttrar var sin puss och var sin smäll på stjärten för de ha nog rikligen tjänt ihop båda delarna. Och ett djäkla bra slag i nacken på dig gamle gosse. Maskinskrivet brev. Originalet finns i Kungliga biblioteket. [1] Bergmans USA-vistelse innebar en stark personlig besvikelse. Hemfärden anträddes från New York den 29/3 1924. Stina Bergman skriver den 11/4 1924 från Paris till sin mor Augusta Lindberg: ”Hjalmar är glad över att vara i Europa, men fullständigt förtvivlad över att han någonsin reste till Amerika. Han säger sig aldrig kunna komma över detta. Jag förstår honom inte ricktigt, men det är som om han tycker sig ha förlorat något för honom dyrbart som han aldrig kan få igen.” [2] Avser filmmanuskriptet “The Tree in the Garden”, baserat på underhållningsförfattaren Edwin C. Booths roman The Tree of Knowledge. Bergman och Sjöström hade efter motgången med filmbearbetningen av Henrik Ibsens drama Bygmester Solness från 1892 tvingats acceptera Booths numera totalt bortglömda bok som lämpligt stoff för sitt nästa gemensamma filmprojekt. Inte heller detta Hollywood-manuskript blev dock inspelat. Planerna skrinlades senare i samband med att deras gamla filmbolag Goldwyn Pictures genom en fusion uppgick i det nybildade Metro-Goldwyn-Mayer Pictures. [3] fr., partou, överallt, ständigt. [4] fr., quand-même, trots allt. [5] Eros sökande Psyche går tillbaka på ett motiv, vars kändaste gestaltning är den romerske författaren och filosofen Lucius Apuleius (125–180) saga ”Amor och Psyche” i dennes berättelsesamling Metamorphoses (Den gyllene åsnan) från 100-talet e.Kr. Berättelsen har tolkats som en allegori om kärleken och den mänskliga själen och deras slutliga himmelska förening. Temat förekommer i ett omfattande antal varianter, bl.a. i den nordiska folksagan ”Prins Hatt under jorden”. [6] Abraham Lehr var chef för Goldwyn Pictures inspelningsverksamhet. [7] eng., intäkterna från biljettkontoret, biljettintäkter. [8] Syftar på Höga Visan, en av böckerna i Gamla testamentet. [9] veronal, ett antidepressivt medel på modet. [10] Calibanblod alluderar på Shakespeares groteska, djuriska gestalt Caliban i Stormen, ca 1611. [11] lat., den främste bland jämlikar. [12] Understrykningarna i denna mening är samtliga gjorda för hand med bläck, troligen av Bergman själv. [13] Den norske författaren Knut Hamsun (1859–1952), vars roman Markens Grøde utkom i Norge 1917 och renderade honom nobelpriset i litteratur 1920. [14] Åsyftar den amerikanska översättningen av Markurells i Wadköping, God´s Orchid. Se brev 506 till Victor Sjöström den 11/6 1923, not 3. [15] eng., Jag hoppas du förstår. Med ”laddning” avser Bergman ett antal spritflaskor, en synnerligen åtråvärd last i det förbudspräglade USA. [16] Burrr alt. Burrurur eller annan kombination av bokstäverna u och r. |
|